Glad!!!!!!!!! :)

Nu är jag en väldigt glad tjej!
Jag har sagt upp mig från mitt nuvarande jobb och fått ett nytt.
Det känns så himla bra!
Jag sa upp mig i tisdags och skrev papper hos den nya arbetsgivaren i onsdags så det var riktigt skönt.
Så nu är det nedräkning till bytet.
Jag har en månads uppsägningstid egentligen men jag fixade lite med semesterdagar så jag jobbar sista gången där den 9/10.
Jag måste ju erkänna att det känns lite konstigt att jag ska lämna...
Även fast jag inte trivs så har jag ju ändå jobbat där väldigt länge så jag kan ju rutinerna och vad man ska göra och allt sånt runt omkring, och nu blir ju allting nytt.
Det ska bli spännande och kul men man blir ju nybörjare på allt, nu kommer jag ju sitta mycket vid ett skrivbord och inte springa runt som ett Jon och leta grejer hela dagarna. :)
Och träffa kunder som är företag och inte privatpersoner, det blir ju en omställning också.
Sen behöver jag ju tänka på vad jag har på mig också, nu har jag ju arbetskläder så det spelar ju ingen roll om jag kommer dit i mjukiskläder men sen kommer jag ju ha civila kläder hela dagarna så då får man ju tänka på att man är snyggt klädd också.
Sen har jag ett bekymmer i det hela också, sen kommer jag ju jobba måndag-fredag så då måste jag hitta på någon lösning för teximexi, för jag kunde inte ta med honom till jobbet eftersom en kille är allergisk annars hade ju det vart perfekt. "/
Men men det löser sig, Mammsen kan ju hjälpa till när hon inte jobbar hela dagar.
Annars får sista utvägen bli hunddagis men det hoppas jag slippa.
Allt löser sig på nåt vis. :)

Idag hade B fotografering på dagis, och imorrn är det F's tur.
Ska bli spännande och se bilderna sen. :)
Förra året så såg ju B ut som om hon hade sålt smöret och tappat pengarna typ, jättesur var hon min lilleputtar. Jag hade ju helt missat att det var just den dagen det var fotografering då så hon hade ju vanliga dagiskläder och jag hade inte sagt till henne att det var fotografering heller och hon hade ju bara gått där i typ 3 veckor eller nåt då så hon var ju inte så kaxig.
Men hon satt själv på enskilda fotot också så både jag och fröknarna blev förvånade eftersom hon är så väldigt blyg eller var då iaf, nu är hon mycket bättre. Hon växer så himla fort i sättet tycker jag.
Nu är hon ju ingen bebis längre, hon pratar hela tiden och tröstar lillasyster när hon är ledsen och allt, så himla gullig.
F blir ju snabbt stor hon med, hon har börjat prata massor med hela meningar och berättar vad hon vill och klarar av mer och mer själv, hon går själv i trappan utan problem och massa grejer.
Ska bli spännande att se hur det går för henne imorrn, det blir ju hennes första fotografering där, men det går nog jättebra.
Mina små prinsessor blir bara större och större. Hemskt egentligen hur fort tiden går men kul på samma gång, ibland önskar man att dom skulle fortsätta vara såhär små och aldrig växa upp och ränna ute och skrämma livet ur en men å andra sidan så har varje ny ålder en egen charm som man blir lika förvånad över varje gång.
Spännande är det iaf att vara förälder, det är en gudagåva utan dess like.
Helt underbart att få uppleva det här. :)
Nu blir det CSI och sen nattinatti.

Ha det bäst!